31 oktober, tisdag
Resan till Zürich startade på eftermiddagen tisdagen den 31 oktober. Efter att ha packat och städat i tre hela dagar satte jag mig i vår full packade bil och påbörjade den långa bilresan. Tyvärr blev det för stressigt med den sista packningen så att avresan krockar med Mattias Krysanders exjobbsframläggning, det blev alltså inget sista adjö. Första rasten blev i Malmö hos Anders Ericson. Jag hade aldrig varit i Malmö tidigare så att jag var tvungen att köra vilse litet gran men efter litet mobiltelefonsguidning så hittade jag till slut Anders på trottoaren utanför hans portupppgång. I Malmö började jakten på en stabil middag som skulle klara en sjötur från Trelleborg till Travemynde. Vi hittad en liten Sushi-resturang! Utan oro inför båtresan glufsade jag i mig litet sushi...

Efter litet skitsnack och en snabb titt i Anders välmöblerade och välstädade lägenhet fortsatte resan mot Trelleborg, där det var tankdags! Jag var litet osäker på hur mycket pengar som fanns på mitt OK konto men affärsföreståndaren sade att om det inte fanns tillräckligt med pengar på kontot så skulle det inte gå att betala. Det gick att betala med kortet vilket alltså skulle innebära att det fanns täckning för tankningen på kortet! Så var det dags att checka in bil och annat vid färjeläget. Jag tänker förutseende att nu skall jag se till att fixa en sverige dekal till bilen så att inte polisen kommer och tar mig. I kassan så meddelar de gladeligen att de inte har några kvar, jaha så blev det till att springa över hela parkeringsplasten ut till en Preem-mack för att köpa dekalen. Kommer utan missöden ombord och hittar min hytt som jag skulle dela med två andra okända snarkare, som tur var hade jag öronproppar! Innan jag går och lägger mig sätter jag mig med kartan och skriver upp alla vägar och riktmärken inför resan genom hela tyskland.

1 November, onsdag
Trots sushin så har jag en fantastisk aptit på morgonen och efter en schysst frukost så påbörjar jag resan genom Tyskland. Gör ett all time high och åker hela vägen till XXX där jag gör första stoppet för att tanka. Som vanligt åker man och bestämer sig sedan för att tanka på nästa tankställe, och sen kommer inget mer tankställe förrän bensinmätaren står på noll. Då får man ta till alternativplanen och hitta en mack i närmaste lilla ort. Åker av Autobahn och börjar leta. Efter att kryssat litet i XXX centrum och frågat en okänd donna så hittar jag slutligen en mack. Fyller tanken och letar mig tillbaka till Autobahn. När jag kommit tillbaka på Autobahn så kommer det direkt en skylt som säger att det är 2 km till nästa Tankstelle...

Stannar sedan ca 20 km innan gränsen till Schweiz för att käka upp mina tyska mark som jag hade växlat till mig. Vid fem tiden så har jag rastat och ätit färdigt och det är dags att ringa Claudia Wittwer för att fixa en date vid Lerchenrain 19. Åker på och har tittat på kartan och sett att vid den sista biten skall jag svänga vänster vid Limmattalerkreutz för att undvika den hektiska kvällstrafiken i Zürich. Blåögd som jag är tänker jag att att Limmattalerkreutz bör vara välskyltat. Efter en stund när de börjat skylta till Hauptbahnhof Zürich så måste jag inse faktum att Limmattalerkreutz inte var välskyltad. Alternativplanen blir att tillsammans med alla i bilköerna andra zick-zacka mig uppför Hönggeberg, det enda som skilde mig från dem andra bilarna var att jag inte tutade på någon annan när jag tyckte att de körde sakta... Hittar så småning om gatan, huset, och Claudia. Vi skulle bo på sjätte våningen så att hissen fick gå varm när jag tillsammans Claudia tömde bilen. Efter en lång dag så tackar jag Claudia för all hjälp på platsen och kastar mig utmattad i säng.

2 November, torsdag
Sover 12 timmar och tar sedan bussen in till ETH i centrala Zürich för att prata med Lino. Jag får en guidad tur av Christoffer Onder som presenterar mig för alla 100 på avdelningen, (jag överdriver men det kändes som om det var så många att jag aldrig kommer att lära mig namnen på alla). Jag får en arbetsplats och jobbar där till ca klockan 20.00, innan jag inser att alla affärer har stängt och jag inte kommer att kunna köpa någon frukost. Men det gör ju inget eftersom jag klarade mig imorse. Hemma forsätter jag att packa upp saker med går och lägger mig ganska tidigt.

3 November, fredag
Sover ut ordentligt åker upp till ETH för att fixa litet pappersarbete med Claudia och far sedan hem för att förbereda inför Bodils ankomst med barn och svärmor. Handlar litet mat och en blombukett. Handlar också en Toblerone till Emil eftersom han har blivit itutad att man får äta choklad i Schweiz. Hämtar dem på flygplatsen vid fyra tiden och vi far hem till lägenheten och fortsätter uppackandet.

4 November, lördag
Vi åker in till stan och fönstershoppar litet, samt visar Brita staden som vi kommer att bo i. Vi hinner besöka två kyrkor och emil hinner bryta ihop två gånger. Efter den lilla utflykten så åker vi hem till vår lilla förort och lägger Emil för hans middags sömn. Medan Emil sover så passar Brita honom och vi passar på att handla. Sedan händer inte så mycket mer...

5 November, söndag
Den första stora söndagsutflykten går till Rheinfall, vilket ligger ca 4 XXX mil norr om Zürich. Rheinfall är floden Rhens sista vattenfall. Efter att ha betalat en liten summa på ca 2 CHF får man tillträde till trappan som är närmast Rheinfall och får genom att klättra nedför stentrapporna några bra vyer över fallet. Det var ganska mäktigt fall med MYCKET vatten, men inte så speciellt. Fallet är inte speciellt högt men det forsar ganska mycket vatten genom det. När vi vandrade ner och upp för falltrapporna så hade jag Emil sittande i Haglöfbärsäcken han satt andäktigt högt uppe i skyn och tittade på allt spännande i världen från sin utkiksplats. Efter ha blivit buren i en stund så passade det bra med att få springa av sig lite tillsammans med mormor. Men som vanligt så finns det saker i världen som inte passar för en liten tvååring att göra såsom att springa över bron över Rhen, och när man inte får som man vill så rämnar hela världen och för att få den på plats så måste man ta till ett litet vulkanutbrott. Emil klara stämma hördes över hela parkeringsplatsen så att då var det dags för pappa att rycka ut och hjälpa mormor.

Efter vulkanutbrottet så bar det av till Stein am Rhein där vi siktade in oss på att ta en fika eller ta något enkelt att äta. Stein am Rhein är en liten pittoresk stad. Det finns massor av hus som är vackert utsmyckade, och trots att det var sen höst så visade staden många vackra vyer, dvs det blev några kort (de flesta misslyckade som vanligt men precis som alla proffsfotografer så måste man ju ta tusen misslyckade kort för att få ett lyckat). När vi skulle ta oss något att äta så tittade vi efter ställe där man kunde få något enkelt att äta och hittade ett ställe som verkade lovande. Väl inne hittade vi crepes på menyn vilket var passande men när kyparen Olga (eller om hon hade något annat liknande stort östtyskt kulstöterske-namn) kom så fick vi barskt reda på att det hade de minsann INTE för tillfället! Så då fick vi tänka om och ta oss en redig lunch med köttbit och pommes istället. Efter att ha charmerats litet av Emil och Alice hittade Olga också tillslut några leenden och blev riktigt hjälpsam. Vi gick sedan och tittade litet på staden och floden innan vi åkte hem igen.

På vägen hem fick jag bromsa kraftigt för att bommarna skulle stängas för att ett av Schweiz otaliga tåg skull komma fram. Detta gjorde att Emil fick litet överinlärning och numera vet att när bommarna fälls ned så måste bilarna stanna och vänta för att det kommer tåg.

6 November, måndag.
Då hände inte så mycket. Jag jobbade och sedan åkte vi som goda svenskar till IKEA. För att still Emils behov att se Emil i Lönneberga och Teletubbies så behövde vi också skaffa oss en billig TV. Bredvid ingången till IKEA hittade vi en elektronik handlare, FUST, där vi fick tag på en billig TV som tillfredställde våra önskemål (trodde vi). Vi har nämligen lärt oss att man skall köpa en stereo TV eftersom de har stöd för att ta emot fler ljudkanaler vilket vore mycket bra här i Schweiz eftersom man då kan få in ljud på t.ex. engelska istället för tyska/italienska/franska. Finns det någon där ute som vill köpa en TV och transportera hem den från Schweiz så har vi en ganska billig...

7 November, tisdag.
På kvällen var vi hembjudna till Lino tillsammans med Lennart Ljung och min rumskamrat på jobbet, Ivan Arisie. Det var en trevlig kväll med för mycket mat, som vanligt. Hru som helst så fick Bodil litet avlastning med barnpassandet av damerna Guzzella.

11 November, lördag.
Vi har bestämt oss för att lördagarna skall bli våra stora shoppingdagar och så får det bli. (Minns inte riktit vad vi gjorde under dagen så att det får Bodil fylla i.)

12 November, söndag.
Den första stora söndagsutflykten på egen hand fick bli en kort upp till Uetliberg som ligger strax väster om Zürich. Vi tar tågen genom staden upp på berget. Vid Uetliberg har man en fantastisk utsikt över hela Zürich och Zürichsee i öster och alperna skymtar i söder, och utsikten blir inte alls skämd när man klättrar upp i utkikstornet. Återigen sitter Emil i bärsäcken högt upp på pappas rygg. Emil är lycklig den största delen av hela tiden på pappas utom då det blåser motvind i ögonen på honom och då han ibland får litet spring i benen. Från Uetliberg kan man vandra längs en bergsrygg till en linbanestation. Vandringen var beräknad att ta ca två timmar för vältränade Schweizare vilket vi drygade ut med raster och litet jagande av Emil. Summa summarum så blev det litet för mycket för två lata svenska utpumpade tvåsmåbarnsföräldrar med dålig kondis (vi ville hellre gå på kondis).

Efter turen så kände vi att vi behövde få i oss litet nyttig näring så att vi inte tynade bort, vi tyckte att Pizza Hutt borde kunna ge oss energirik föda, (mycket energirik ost etc). Så det fick det bli. Jag passade också på att ta mig min första Schweiziska öl. Efter den stapatsen orkade vi inte röra oss mer i den dagen (knappt på hela veckan).

18 November, lördag.
Som "vanligt" (börjar få litet rutin på det här) så är det dags för shopping-lördag. Det är julbasar som svenska kyrkan ordnar mitt i centrala Schweiz så att dit åker vi för att fynda litet. Största fyndet vi gjorde var en liten påse med lussebullar för 20 CHF (=112 SEK). Emil fick fiska i lyckobrunnen (efter att pappa hade betalat) och vi fick prata (=gratis) litet svenska och dricka (=köpa) litet kaffe och litet fikabröd. Väl hemma fikade vi sedan, under andäktiga former, upp några av lussebullarna, resten funderade vi på att låsa in i ett kassaskåp av Schweiziskt fabrikat men de hamnade tillslut i frysen...

19 November, söndag
Söndagsutflykt till den lilla staden Küssnacht som ligger mellan Zug och Luzern. Därifrån åkte vi linbana upp till en liten platå, Seebodenalp, som ligger ungefär halvvägs upp till toppen på beget som heter Rigi Kulm. Küssnacht ligger på norra sidan av berget och för att ta sig upp till toppen, dvs Rigi Kulm, så kan man tåg från någon av de sydligare orterna, eller gå. Eftersom vi är lata svenskar och tågen inte gick ifrån varken Küssnacht eller Seeboden alp så var det inte något alternativ. Att gå upp från Küssnacht var beräknat till att ta ca 3.5 timmar och ned 2.5 men det får vi ta en annan gång.

Väl uppe på platån så fann vi vår första snö för året och Emil fick leka av sig litet. Efter en kort lekstund lastade vi Emil i Haglöfsselen och hissade upp honom i skyarna på pappas rygg. Som vanligt så var han mycket nöjd där uppe. Från linbanestationen följde vi platån söderut och fick under den ca timmeslånga promenaden några fantastiska vyer av Vierwaldstättersee och de snötäckta alptopparna i söder när man sedan vänder och går norrut igen så har man utsikt över Zug och Zugersee. Vi tog de obligatoriska korten plus några extra men vad gör man inte för att till slut få det perfekta kortet.

På hemvägen efter att vi hade vänt så hittade Bodil en isfläck som hon blev mycket intresserad av och ville undesöka närmare. Med Alice i famnen kastade hon upp benen i luften och testade sedan om isfläcken eller hennes rumpa var hårdast. För att verkligen kunna lägga tyngd bakom nedslaget så behöll hon runda och välmående Alice i famnen. Det var nämligen så att vid den här tiden när den här händelsen utspelade sig så var Alice en välmående rund stor liten tös (det är hon fortfarande, några veckor senare, men vem vet om ett antal år). Efter att ha försäkrat sig om att isen verkligen är hårdare än rumpan så får Alice också prova på att ligga litet i leran bredvid mamma. Emil har perfekt utsikt över hela händelsen och bryter ihop (för första gången den här dagen) när han ser att Alice har blivit litet smutsig och att hon gråter. Jaha där står jag med ett gallskrikande barn i famnen ett gallskrikande barn på ryggen och en fru som har ont i rumpan. Nåja det gick över ganska snabbt för Emil och Alice. Bodil däremot, hon klagar fortfarande över att isen var för hård... (Hon borde tagit en kurs i hållfasthetslära innan hon gjorde experimentet.)

När vi kommit till linbanan så är det dags för Emil att se termodynamik och systemteknik i praktiken och att testa sina röstresurser. Innan vi skulle åka bilen hem så ville vi att Emil skulle få springa av sig litet gran och vad passar väl bättre än att han skall få leka av sig litet i snön. Att rulla runt i snön och bli vit som en snögubbe är det roligaste som finns tills man får en litet gnutta snö i ansiktet. Snö är kallt (temperaturmätning tillämpning av termodynamik)!!! Men om man snabbt torkar bort det kalla i ansiktet med sina vita snöiga vantar blir det kanske bättre! Nej det är ett instabilt system ju mer man torkar desto värre blir det. Livskris nummer två för dagen (men dock en kort övning i systemteknik). Emil har redan hunnit med att få litet av grunderna i termodynamik och systemteknik så att det finns hopp att han också skall bli en riktig ingenjör.

När vi åkt linbanan ned så satte vi oss mer eller mindre lätt i bilen för att åka hemmåt. Vi tog den mycket vackra omvägen runt berget Rigi Kulm och Rigi Scheidegg tills vi kom till Motorvägen som leder tillbaka till Zürich. Resan är passerade de idylliska semester orterna Weggis och Vitznau med vacker utsikt över Vierwaldstättersee och alperna. Den här turen är väl värd att göra med bil (om man inte har ett hungrigt skrikande barn i baksätet). Det finns kombinerade båt och tåg turer som man kan göra för att ta sig upp på Rigi Kulm och Rigi Scheidegg som verkar ge fantasktiskt vackra vyer av alplandskapet. På vägen hem passerade vi det obligatoriska McDonalds för att göra motionen ogjord och fylla på våra energi (läst fett) depåer. Tyvärr är det så att Emil älskar McDonalds och har han sett en McDonalds och inte får äta en hamburgare den dagen då inträffar en livskris.

25 november, lördag
Vi passade på att åka in till storstadscentrumet för att titta på allt som händer och se om vi kan hitta något i centrum. Som vanligt så hittar vi inte så mycket...

26 november, söndag
Idag var det dags för att påbörja konverteringen till sanna kristna svenskar genom ett besök på den svenska adventsgudstjänsten som hölls i Prediger-Kirche. Vi hade bestämt träff där med det finska paret Christer och Pernilla Vikström som har barnen Amanda (5) och Ben (3). Det var trevligt att höra litet svenska röster och sjunga litet svenska psalmer. Emil var mycket glad och lyckades hålla tyst nästan hela gudstjänsten. Vi upptäckte att prästen håller på att förverkliga sin pojkdröm, att spela trumpet i kyrkan, inte jättebra men inte heller dåligt. Efter besöket i kyrkan så bjöd vi hem Wikströms på fika, så vi åkte hem och fixade litet fika och hade en trevlig eftermiddag och kväll. Emil älskar Amanda men kommer inte så bra överens med Ben utan ser honom som en konkurrent som konkurrerar om Amandas tid och uppmärksamhet. Amanada tycker också om Emil ganska mycket men inte så mycket som Emil tycker om henne, efter ett tag så blir Amanda litet trött på Emils ständiga uppvaktande. Amanda och Ben däremot vill mest bara stöka och busa med mig.