5 maj, lördag
Vi gör en utflykt till Frick och besöker Rolf och Tamara. Där skrämmer Alice katterna och jag spräcker byxorna på deras 2 meter höga prydnadsgran av stål i hallen. Den Baselälskande och Zürichhatande Rolf, har ni sett på bild i samband med Fasnacht i Basel så att här finns bara Tamara och Bodil på bild. Spana in Bodils nya "fina" jacka. Emil och hans pappa leker med linbanan.

10 maj, torsdag
Äntligen är har den kommit:
-Dagen då det är dags att börja resan ned mot
Italiens sköna land,
där små citroner gula
växa uppå strand.

11 maj, fredag

Martins gästvänlighet är liksom alltid fantastisk och vi blir mycket väl omhändertagna. Sängarna var fantastiska och vi sov mycket bra. Huvudtemat för dagen är en guidad tur runt i Florens centrum. Först så tar vi en buss in till centrum, det var en intressant busstur genom smala gator med ibland dubbel parkerade rutor. Sedan vandrar vi runt i centrala Florens och tittar på det största sevärdheterna som man kan se utan att betala för det. Jag var bara på spatserar humör och kände inte alls för att gå in på de olika museer som staden är känd för utan ville bara ta det lugnt och inte stressa allt för mycket så här i början av semestern. Och det blev en härlig dag. På kvällen njöt vi av Silvias (och Martins) Italienska matlagning.

12 maj, lördag Sover återigen fantastiskt och vaknade utvilade och pigga (som ni gissar så gjorde vi inte det under hela semestern, men mer om det senare). Denna dag så far vi först till en stor lekplats med barnen där Emil får springa runt som en yster kalv på grönbete. Tyvärr så skulle Silvia visa Giulio för några vänner till hennes Pappa så att Giulio missar denna underbara Majdag på lekplatsen. Efter en tur till lägenheten hemmet med lunch och en liten middags lur för Emil och Alice så bär det av till Fiesole, som ligger på en av bergskammarna som omger dalen där Florence ligger. Resan bär igenom Florens gator som är tätt trafikerade av galna Italienare på scooter och i bilar. Men resan är väl värd och där upp så finns det en berömd Amfiteater och en ett munkkloster som vi tittar på. Vi ser också några munkar.

13 maj, söndag
Sover återigen gott, och är mycket tacksamma för den Italienska gästvänligheten som vi fått uppleva hos Martin och Silvia. Efter en god frukost så fortsätter vi sedan ned mot Salerno och Ivan som vi skulle möta vid en Mack vid en motorvägs avfart i Salerno. Resan går mycket bra och vi hittar ett bra motorvägs kaffe där vi äter litet pasta med grönsaker som smakade utsökt. Vi kommer fram till Salerno ca 16.00 så att vi har en god stund på oss att hitta macken som vi skall träffas vid. Vägbeskrivningen till Palinuro som jag fått av Ivan var utomordentlig och vi hittar direkt avfarten som vi skall svänga av på så att vi är ca 200 m från macken som vi skall mötas vid. Här ställer det enda som inte är utom ordentligt i vägbeskrivningen till litet bekymmer. I beskrivning står det att vi hela tiden skall hålla till vänster ned mot staden och det gör vi, men det fanns en vänster sväng som vi inte skulle ta och det var den tillbaka upp på motorvägen... Dvs vi hamnar på motorvägen i riktning tillbaka, men det är lugnt tänker jag, -Det är bara att ta nästa avtagsväg och snurra runt så att vi kommer tillbaka till motorvägen och då kan åka i rätt riktning igen. Så glad i hågen tar vi av vid nästa avfart och upptäcker att vi kom på en ny motorväg som då får bi väl prova nästa avfart igen. Den var enkel riktad! Och inte en chans att vända till slut så kommer vi fram till en T-korsning och efter att ha tittat på havet och solen så kan vi ställa diagnosen att vi är på södra bergen som omger Salerno och inte på den norra sidan där vi skall möta Ivan... Vid T-korsningen så står det åt höger Salerno centrum och vänster något okänt. Första tanken är att försöka undvika centrumet hos en syd italiensk stad, och istället åka vänster åt det håll som motorvägen verkade fortsätta åt så att vi till slut skulle kunna ta oss tillbaka på motorvägen. Så jag svänger järvt vänster mot motorvägen... Vår väg börjar så sakterliga att klättra uppåt på berget och det verkar vara litet fel. Inte kunde jag veta att motorvägen som vi följde gick in i en tunnel genom berget... Så det är bara att ta tjuren vid hornen och vända kossan in mot centrumets kaos. Som du märkte så kom vi fram lagom till 16 dvs den svenska fyra trafiken skulle precis börjat kommit igång när vi närmar oss centrum och den ville jag till varje pris undvika... När vi kommer in till centrum så är trafiken inte alls så farlig som jag föreställt och förklaringen är ju ganska logisk: Det är söndag.
Efter en liten stund så hittar vi några skyltar till Autostrada och tar oss tillbaka upp på motorvägen och tar oss snabbt fram till macken som vi skulle möta Ivan på. Vår lilla utflykt tog oss bara ca 45 minuter. Och vi behövde bara vänta på Ivan i ca 15 minuter som visade oss vägen hem till honom och hans föräldrar.

Väl hemma hos Ivan ('s föräldrar) så får vi smaka deras hemodlade jordgubbar och äta den italienska specialiteten tiramisu. Lägenheten var möblerad på ett sätt som verkar vara typiskt för både italienare och Schweizare: Sparsamt möblemang där alla saker har ett syfte. När vi kom in i lägenheten så överraskade Ivans pappe Emil med att försöka krama och busa med honom men Emil var på ett reserverat humör och blev litet förskräkt... När Emil litet senare fått en liten bit choklad så lättade humöret och ytterligare litet senare uppe på deras takterass spelade Ivans pappa fotboll med Emil och så blev de bästa polare. Alice var på ett lysande humör och charmade Ivans mamma.

Vi stannade i ca en timme innan vi skulle fortsätta ned söderut till Palinuro där vi skulle låna huset. Tyvärr så hade Ivans flickvän fått någon halsinfektion och har litet feber så att hon kunde inte följa med till Palinuro och det var tråkigt att vi inte fick tillfälle att träffa henne, vi får se om vi få träffa henne överhuvudtaget. Avståndet mellan Salerno och Palinuro är bara 80 km men det tar ganska precis 2 timmar på vägar som är mycket krokiga vägar den sista biten. Första kvällen i Palinuro avslutar vi gott med varsin Pizza och två öl på tre.

14 maj, måndag
Sover riktigt gott första natten, men det är litet kallt under natten. Dagen blir en riktig semesterdag som börjar med att Ivan visar oss en strand med härlig vit sand som Emil älskar att köra bilar i och som Alice älskar att äta. Vi stannar på stranden i ca 1.5 timme innan det är dags att åka hem och vila våra bleka kroppar (som snart är röda) och för att mata och söva våra barn. Efter middagsluren så åker vi genom Palinuro och sedan upp på cape de la Palinuro för att titta på och fota utsikten. På kvällen så skjutsar jag Ivan, som skall åka hem för att fixa inför brölloppet och jobba, till tågstationen vid Pisciotta. Vi lagar mat hemma och dricker ett billigt vin som smakar ganska starkt och Bodil blir litet blå om läpparna av vinet.

Palinuro

Det kan vara värt att skriva några få sammanfattande ord om vår semesterort såhär i början. Palinuro är en liten ort som ligger vid en liten udde "capo Palinuro", staden har fått sitt namn från en kapten i en gammal historia Medea eller något liknande, måste fråga Ivan om detta igen XXX. Det står inte så mycket om semesterorten i guideböckerna och det verkar som om det mest är Italienare som kommer hit. Både norr och söder om Palinuro så finns det långa sandstränder, de som ligger norr om byn har långgrunda stränder medan de som ligger söder om har vacker vit sand... Runt capo Palinuro så finns det ett antal grottor som man kan åka båt till. Se onsdagens berättelse. Jag har också hittat tre olika dykfirmor i Palinuro vilket indikerar att det kan finnas mycket bra dykplatser runt capo Palinuro. I maj är det mycket lugnt i Palinuro och det finns nästan bara ortsbefolkningen här. En annan sak som är intressant att notera är att alla affärer stänger mitt på dagen, mellan ett och fyra.
Palinuro i sig är inte ett perfekt resmål för den historiskt törstande turisten eller beachparty-prissen. Tempot är lugnt i staden (mycket lugnt när vi var där) och det är ganska långt till de olika historiska monumenten och vägarna är slingriga med galna italienare i bilar på dem så att det tar lång tid att ta sig fram. För oss som ville bort från storstadsjäktet, och inte heller vill jäkta runt för att se alla turistattraktioner i hela Italien så var det en perfekt.

15 maj, tisdag

Första semesterdagen för oss själva. Härligt! Vad som inte var härligt var alla myggor som var inne i vår sovrum under natten, så att vi sov inte alls bra. Jag vaknade med huvudvärk, och Bodil vaknade med något som liknade huvudvärk och illamående. Vi båda skyllde det på det billiga vinet, det var säkert alldeles för mycket tannin i det. På förmiddagen åker vi till stranden och badar och far sedan hem för att mata och nanna barnen för deras middags lur. På seneftermiddagen vet jag inte riktigt vad vi gjorde. På kvällen lagar vi själva mat och dricker litet vin. Jag börjar förbereda min presentation som jag skall hålla på torsdagen vid universitetet i Salerno.

16 maj, onsdag

På förmiddagen så åker vi ned till hamnen för att ta en guidad båttur runt capo Palinuro för att se grottorna. Detta var en fantastisk båtresa på 1.5 timmar. Innan resan så hittar vi ett äldre par, Lucia och Riccardo, som blir våra nya vänner. De kommer från Brasilien och de kan litet italienska vilket var mycket bra eftersom vår guide endast kunde tala italienska. Emil blir litet blyg och han uppförsig som en gud under hela båtresan, han sitter majestätiskt på båtsätet och tittar värdigt på alla intressanta saker som han får se under färden, men så fort de skall ta ett kort på honom så vänder han sakta bort huvudet för att inte fastna på bilden. Det fanns ett flertal grottor som man kunde åka in i med båt och vi besöker 4. Några namn minns jag: Bloody cave, asur cave (blue cave), Smell cave (or sulphur cave). Utanför smell cave så luktade det verkligen illa och guiden berättade om två dykare som hade simmat in i grottan, väl där inne hade de tagit av sig sina munstycken och andats in den giftiga svavelfyllda luften och senare dött av svavelförgiftning. Den blå grottan får sitt blåa ljus genom ett antal gångar som går under berget och transporterar ljuset till grottan, man kan dyka genom gångarna ut till havet det skulle vara ca 50 meter. Den röda grottan får sin klara röda färg från de ådror av järnmalm som finns i berget. Capo Palinuro störtar rakt ned i berget och djupes sades vara ca 30 meter direkt utanför klippan.

Vi äter hemma och jag förbereder mitt föredrag som jag skall hålla på torsdagen under större delen av kvällen fram till ett tiden.

17 maj, torsdag
Dagens största händelse är att jag missade att det var vår bröllopsdag... Shame on me! Shame on me!

En annan av dagens händelser är mitt besök på universitet i Salerno. Jag tar tåget från Pisciotta 8.30 och kommer till Salerno en timme senare där Ivan och XXX möter mig och kör mig upp till Univeristetet. Jag skall börja mitt föredrag vid 10.30 och känner mig ganska redo. När vi kommer in till föreläsningsalen upptäcker vi att byggarbetarna har tagit bort skärmarna för takfönstrena så att det blir omöjligt läsa bilderna som jag vill visa på LCD projektorn, LCD projektorn kan inte tävla med det klara solljuset. Så vi packar ihop datorn, LCD projektorn, skarvkablarna och vandrar till nästa sal där det är litet bättre. Börjar föreläsningen och efter ett test på 4 slides så kommer vi fram till att det också är alldeles för ljust och vi går ned två trappor till laboratoriet där det äntligen finns möjlighet att släcka ned och dra för gardiner för fönstrena. Lycka på jorden, det funkar! Vi kommer slutligen igång ca 35-40 minuter för sent. Men vi är i Italien så vad har man egentligen väntat sig.

18 maj, fredag
Efter en fasansfull natt då Emil har vaknat ett flertal gånger och vägrar somna om igen, Emil och Bodil bryter ihop i omgångar. Efter en stund så somnar äntligen Emil i sin säng när jag ligger bredvid honom, men han vaknar två gånger i timmen och tjatar efter mamma som han vill att skall komma och lägga sig med honom, men jag lyckas lugna ned honom varje gång så att Bodil får sova några timmar tills det att Alice vaknar...

Vädret är fantastiskt med blå himmel och gassande sol. Vi har bestämt oss för att vila våra kroppar även den här dagen och åka till den gamla grekiska ruinstaden Paestum. Det tog ca 1.5 timme att åka dit (från Salerno tar det ca 45 minuter). Vi parkerar och det vi tror att är en skinnare lurar oss på en parkeringsavgift på 4000 lire, vi såg inte någon annan som betalde parkeringsavgift, men den unga maffioson kunde nog inte motstå frestelsen när han såg en blåögd svensk med en blondin till fru...

Paestum grundades ca 600 f.kr. av grekerna och har några av det mest välbevarade grekiska monumenten, de kommer från Magna Graecia vilket grekerna kallade kolonier i i södra Italien och Sicilien. Lucanians tog staden det 3:e århundradet före kristus och rommarna tog staden 273 f.kr. Efter roms fall dog staden sakta ut när den hemsöktes av överfall av Saracens samtidigt som ett antal maliara utbrott härjade, så att staden dog ca 871. Staden återfanns av några vägbyggare i mitten av 1700 talet som byggde sin väg rakt genom amfiteatern, vägen delar också ruinerna i två delar. Den västra delen har de mest välbevarade ruinerna med tre magnifika tempel och där man måste man betala inträde för att vandra runt, inträdet är 8000 lire per person, templena kan man se på lång håll utan att betala något inträde men då kan man inte vandra omkring bland ruinerna och se hur gatorna gick mellan templen. De östra delarna av ruinerna kan man spatsera fritt runt men det gjorde vi inte. Hela staden omgärdades av en ringmur. Närmast entren vid norr så finns det minsta templet, Tempio di Cerere. Sedan kan man vandra genom staden och titta på amfiteatern, grekiska teatern, statshuset etc och kommer sedan till det mest magnifika templet, Tempio di Nettuno (ca 450 f.kr.), och sedan basilica (5:e århundradet f.kr.) som är det älsta bevarade monumentet i Paestum. I den främre delen av basilica så kan man se det gamla offer altaret. När jag vandrade genom staden så såg jag i ett hus ett intressant golv, det verkade som om det var små mosaikplattor inlagda, men det var svårt att se om det fanns något mönstret. Jag läste också i en guidebok om Pompei att ett sätt att smyckade sina hus var att ha vackra golv.

Efter att ha vandrat runt och svettats så går vi till den intilliggande resturangen som var förvånansvärt billigt för att vara vid en turistattraktion. (Det är fel att kalla Paestum en turistfälla, vilket ligger nära tillhands, eftersom den är mycket väl värd att besöka.) På kvällen när vi är hemma så tar vi oss ett dopp i polen.

19 maj, lördag
I staden så köper vi ett par simringar till Emil. Han blir överlycklig när vi badar i poolen på eftermiddagen och han upptäcker att han kan simma själv, utan att hålla sig i Pappa, när han har simringarna på sig. Det är nästan omöjligt att få upp honom ur swimming poolen. På kvällen åker vi till en resturang som ligger strax utanför Palinuros södra stadsgräns och som har en fantastisk utsikt över södra delen av capo Palinuro. Vi får en fantastisk pizza med parma skinka, färska tomater och färsk sallad till middag och efter pizzan dessert, och glass till Emil. Allt detta till ett mycket bra pris och dessutom en gratisdrink som avslutning. Jag kör försiktigt tillbaka till vårt hus, och vi gör upp planer att äta där igen igen. Ägaren, servitören, eller pizzabagaren (vi vet inte vem av dem) hade också en liten treårig pojke, Vito, som tyckte att det var spännande med Alice och Emil.

20 maj, söndag

Första dagen då solen inte skiner, det är egenligen inte molnigt, men man kan inte se solen genom diset. Vi bestämmer oss för att inte åka till stranden utan till staden Pisciotta för litet sightseeing. Pisciotta är en gammal medeltida stad med trånga gränder som ligger på en kulle. Vi tog ca en och en halv timme på oss promenerade mycket sakta genom staden. Jag låter bilderna tala för sig själva. På eftermiddagen så spelar vi litet fotboll så att vi skall bli riktigt varma och därmed redo för det kalla vattnet i poolen. Det var samma problem att få upp Emil ur badet den här gången. När vi äntligen övertygat honom om att man måste upp så är han blå om läpparna och huttrar kraftigt. Det tar lång tid innan han tinat upp under två handdukar på sängen, men sen är det full fart på honom igen...

På kvällen vill Emil inte sova utan ligger/sitter/står och pratar i sängen och vill gå till mamma men definitivt inte ligga stilla i sängen och sova. Jag lyckas inte övertala honom att lägga sig och efter en stund så får Bodil ta över. De har en mycket intressant diskussion och här är ett uttdrag:
B: -När vi kommer hem till Zürich så skall vi gå på barnsången.
E: -Skall jag döpas då?
B: -Nej du är redan döpt.
E: -Var morbror Jonas med då?
B: -Ja!
E: -Var är han nu då?
B: -Han är i Sverige. När vi kommer till Sverige så kan du leka med honom.
E: -Vad har han för bilar då?
Man förstår att det är litet konstigt för Emil att resa runt och bo på en massa konstiga platser. Han har inte riktigt ålders begreppen klara för sig heller. Efter en längre tids diskussion så har Bodil lyckats övertala Emil till att lägga sig ned och ligga stilla och eventuellt försöka sova. Då säger han:
-Jag skall inte sova. Jag skall ligga vaken och tänka på allting.
Ibland undrar man...
Nu skall jag bara fylla i litet detaljer om saker som hände tidigare dagar i dagboken, innan jag går och lägger mig och slutar tänka på allt...

21 maj, måndag

Ingen blå himmel idag heller... Så vi åker upp till en medeltida borg som ligger uppe på en klippa. Borgen var mycket sevärd och dessutom nästan helt oexploaterad som turistattraktion. Den enda byggnaden som har underhållits efter att byn har blivit övergiven var kyrkan, men den var också helt igenbommad med järngaller för fönster och dörrar för att hålla plundrare borta. Borgen låg mycket strategiskt på klippan och man kan förstå att den var lätt att försvara. Nackdelen med att den var oexploaterad var att det inte finns någon lättillgänglig information om staden.

På eftermiddagen så tar vi det obligatoriska doppet i polen och åker sedan till Palinuros grannstad, Marina di Camerota, för att Bodil skall få sitt shoppingbegär stillat. Marina di Camerota är en liten medeltida stad som verkar vara litet större än Palinuro, det är i alla fall fler människor i rörelse. Vi shoppar leksaker till Emil (tåg och bilbana) samt kläder till Bodil och Alice. Det verkar som om Emil längtar tillbaka till Zürich eftersom han pratar mycket om Lerchenrain och allt som han skall göra där. Han skall bland annat vänta med att öppna paketen till vi kommer dit, men han vill inte vänta till sin födelsedag. På kvällen åker vi tillbaka till lördagens resturang. Maten och servicen var inte lika perfekt denna gång men den var ändå mycket bra...

23 maj, onsdag

Sista dagen i Palinuro går åt till att städa lägenheten. I Salerno träffar vi Ivan som tar med oss på Lunch och visar oss en del av Salerno. På lunchen blir vi bjudna på spagetti med havets frukter inbakade i ett svanpaket, både vackert och gott. Efter Ivans guidade tur längs Salernos lugna strand promenad så sätter vi oss i den stekheta bilen och åker vidare norrut mot costera di Amalfitana (Amalfi kusten). Där vi har blivit rekommenderade av Ivan att stanna och bo i antingen Maiori eller Minori, eftersom dessa är litet lugnare och det är enklare att hitta ett billigt hotellrum där jämfört med Amalfi.

Vi hittar ett rum i Maiori och gör därifrån en liten utflykt till Ravello. Ivan rekommenderade oss att åka till Ravello som skulle ha två trädgårdar som är vackra att vandra i (vi hittade bara en men gick inte in i den) vandrade bara runt stadens gator och tittade på den vakra utsikten över amalfi kusten. Amalfikusten är mycket vacker med branta berg som stupar ned i Medelhavet. Jag blev positivt överraskad eftersom jag hade trott att det skulle vara likt Santa Barbara vilket är bara slätt landskap med milslånga stränder och intilliggande strandpromenader. På grund av de branta bergen så kan man beskriva använda ord som spännande om man vill vara snällt till livsfarlig om man vill vara realistisk för att beskriva den smala vägen som ringlar sig längs bergsidan. Det är inte ovanligt att man får sitta i en kvart och vänta bara för att två bussar skall mötas för att det är tiden det tar för dem att krångla sig runt varandra i krökarna på den trådsmala vägremsan. Tack och lov så finns det i alla fall stenräcken som rasskydd...

När vi kom tillbaka till hotellet så hade Alice somnat i bilen men vi tyckte att det var synd och skam om vi inte fick vandra litet längs strandpromenaden när vi nu äntligen är i det Italienska badparadiset. Så vi packar in Alice i några handdukar, lägger henne i vagnen och låter henne sova medan vi tar en promenad längs stranden och tar en öl på en gaturesturang (Emil får en Coca Cola och är överlycklig för den).

24 maj, torsdag

Direkt efter frukosten så ger vi oss av till Pompei, där vi får en mycket varm förmiddag bland de anmärkningsvärda ruinerna. Vi hittar en parkeringsplats alldeles utanför entren där man inte behöver betala parkeringsavgiften om man äter vid resturangen som är alldeles intill. Vi tycker att det är tidseffektivt att äta där men det är inte ekonomiskt, eftersom grundpriset är högt och sedan lägger de på ytterligare 15% i serveringsavgift... Pompei var mycket trevligt men vi var överraskade av att det var så mycket folk redan nu innan det är högsäsong. Vi tyckte båda att Pompei var mycket sevärt men det är inte så lämpligt för små barn som kan gå än mindre för barn i barnvagn... Bodil och jag fick ta oss en varsin tur runt i ruinerna, medan den andre vaktade barnen. Alice hade under semestern blivit fascinerad av hundar och katter och precis börjat säja Miijaoo och Voff och man kan säga att de herrelösa hundarna gjorde att Alice också uppskattade besöket... När vi ätit och svurit över de höga priserna på I Due Cesari (vår parkering) så satte vi oss på de Italienska motorvägarna och for upp mot.

25 maj, fredag

Vi blir guidade runt staden upp till Piasso de Michelangelo som bjuder på en vacker utsikt över Florens. På vägen upp stannar jag och Martin till i centrum och jag köper mig en läderportfölj på Florens marknad. På kvällen bjuder vi paret Ek på middag. Eftersom vi är i Italien så blev det pizza, trots att vi inte var i Napoli...

26 maj, lördag
Efter att vi har vaknat och fått en underbar frukost så ger vi oss av med Martin som guide till en vingård 4 mil öster om Florence (dvs en skräckfylld resa där vi följer Martins bil genom Florens gator som är fyllda med tutande Italienare (och en tutande svensk)) för att titta litet på de Toskanska vinerna. I slottsbutiken, där fick vänta på att en busslast av Amerikanare med en galen chaufför skulle klara av sina problem, handlar vi två flaskor Nipozzano Reserva 1998 som framställs av familjen Frescobaldi. Det skär i hjärtat när jag lägger vinet i den kokheta bilen, men det är smällar man får ta på en semester.

Efter en sen lunch hos Martin och Silvia styr vi kosan hemåt. Vi startar ca 15.30 och kommer hem till Lerchenrain ca 23.20 efter att ha gjort två korta stopp för att mata de hungriga barnen och pappan...

Ett litet försök till en för oss användbar Italiensk parlör. Jag har inga garantier för att orden är rättstavade utan jag kan nästan garantera att det finns ord som är felstavade.