3 juni, lördag
Brita är på besök (kom igår) och eftersom det är lördag så att då får det bli en liten utflykt. Vi åker till Baden, en liten trevlig stad som ligger vid floden Limmat. Hovrande över staden på en klippa finns det en gammal borgsruin som man kan komma till genom att klättra uppför några trappor. Stadskärnan är pittoreskt och trevligt att vandra runt i, och där skulle också finnas ett barnmuseum, men det hittade vi inte. Vi hittade inte heller så många kafeer så att vi hamnade till slut på en vacker McDonalds. Det är sant! Byggnaden var vacker men innomhus var det lika tråkigt och stelt som vanligt. En annan sevärdhet i den lilla staden är den täckta träbron som går över Limmat.

När vi hade knallat runt klart i centrumet så for vi upp på en bergskam på andra sidan Limmat för att titta på utgångspunkten för en tre timmars vandring. Brita och jag provade några minuter men det var litet för halt på stenarna i den mycket speciella trappan så att vi vände direkt och klarade oss helskinnade ned utan brutna lårben.

4 juni, söndag
På söndagen, vår stora utflyktsdag, så skiner solen och alla är glada. Vi åker till Greifensee tillsammans med Vikströms och och tittar på litet kor, alper och vatten. Det är underbart väder och Emil cyklar glatt på sin trehjuling. Alla är glada ända tills Emil och Emils pappa vårdslöst kör över en snigel som sakta kryper över vägen och som Ben har hittat och står och pekar på. Ben bryter ihop. Emil bryter också ihop några gånger när det inte går lika bra att cykla i det höga gräset i diket som på vägen.

6 juni, fredag
Brita far hem igen.

10 juni, söndag
Den här dagen satsar vi verkligen på att göra emil glad och åker till dinosauriemuseet som ligger i Aathal sydost om Uster. Emil och pappan är lyckliga hela besöket men Alice tycker att det är litet otäckt med alla ljud och alla otäcka skulpturer.

14 juni, torsdag
Camilla, Johan, Philippa och Tilda kommer på besök. Vi satsar hårt på kvällen och går som vanligt lös på Rachletten, vinet, och den nyinskaffade Grappan.

15 juni, fredag
Jag har tagit ledigt för att ta hand om våra gäster, och göra dem glada. Det visar sig att Johan blir mycket glad men att våra fruar blir mindre glada. Speciellt för den här dagen så har jag planerat att jag och Johan skll göra en liten vandring i området runt Appenzell. Det är f.ö. i denna region som kvinnorna fick rösträtt så sent som på 1980-talet. Vi åker till Wasserauen och påbörjar vår vandring uppåt mot toppen av Säntis strax innan klockan 11. Det är en fantastisk dag med ljusblå himmel och det finns nästan inga moln. Utvilade och pigga börjar vi vandringen uppåt. Vi tar den södra stigen mot toppen vilket verkar vara den väg som ger bäst utsiktsmöjligheter. Efter första stigningen (jag skulle kalla den för mördarbacke) på drygt två hundra meter upp genom ett skogsparti dör jag nästan för första gången. Efter skogspartiet så planar det ut och vi får vår första titt på toppen till Säntis.
-Vackert, härligt...
Vi vandrar raskt vidare och följer kanten på berget. Vi har bra utsikt över dalen och vandrar högt över en liten sjö. Under den här vandringen så förstår jag att Schweizarna tycker att räcket till balkongen är fullgott. Detta därför att när vi vandrar längs kanten så passerar vi några ställen där det enda hindret för att vi skall falla 100 meter rakt ned i en liten alpsjö är ett taggtrådsstängsel som räcker mig till knävecket. Appropå Schweizare så hade vi ett möte med en typisk schweizare i backen. Vi tyckte själva (jag och Johan) att vi vandrade i mycket raskt tempo uppåt, vi blev svettiga och flåsiga precis som vi förväntade oss. Men medans vi 30 åringar flåsar, klampar och kämpar oss uppför ett brant parti så kommer där en Schweizisk herre 50-60 års åldern som glatt trippar förbi oss oberörd av stigning och höjd. Då dog jag nästan för andra gången.

Vi klarar oss till halvtidsstugan, halva vägen upp enligt en platt karta men inte halva enligt höjdlinjerna. Jag laddar med choklad och Coca-Cola. Johan och jag blir alldeles tagna av utflykten och tänker inte alls på hur lång tid det tar för oss att vandra upp mot toppen. När vi ändå har så tur med vädret så tar vi tillfället i akt att vandra ända upp till toppen. Sedan startar de riktigt manliga utmaningen sista vandringen upp mot toppen av Säntis. Vädret, luften och naturen är fantastiskt. Det enda som stör intrycket är den egna tunga andningen, men den måste bero på den höga höjden det kan inte finnas några andra anledningar. Den sista biten upp över snön på glaciären från 2000-2500 meter är otroligt tung men det är så härligt att se snön alperna och allt annat så att det känns helt naturligt att stanna var 20:e steg och hämta andningen. Belöningen kommer när vi äntligen är där uppe. Vi når toppen strax innan 4 efter 5 svettiga timmar.

Härligt väder med utsikt ända upp till Tyskland och Bodensjön. I söder så syns den karaktäristiska sågtandsformade bergskedjan Churfirsten. Om ni är intresserade av att ta er upp på toppen so finns det också en linbana som går från Schwägalp, men den vägen är inte så manlig... Efter titten på toppen beställer vi mat och sätter oss. När vi sitter i resturangen så tittar jag på mobiltelefonen och ser att den har stängt av ännu en gång under vandringen. (Här behövs kanske ett klargörande. Vi har haft problem med detta tidigare och lämnat in den för reparation, en software-update skulle räcka enligt MobileZone men detta hjälpte visst inte.) Efter att ha slagit på telefonen och medans vi sitter och väntar på maten så ringer Bodil, arg som ett Bi. Vi har missat att meddela våra kära där hemma om var vi är och hur lång tid vi kommer att vara borta... Det råkar också vara Alice och Tildas födelsedagsfirande som vi håller på att missa. Just då har jag ingen aning om hur lång tid det kommer att ta för oss att ta oss hem och det förbättrar ju inte situationen.

Efter en god måltid med Schweizisk huskanskost så börjar den fartfyllda vandringen nedåt. Enligt riktningsvisarna så skulle det ta mellan 3.5-4 timmar att vandra ned men vi lyckat göra vandringen på mindre än tre timmar och landar vid bilen strax innan 8, och kommer hem till vår bikupa runt 9 tiden.

16 juni, lördag
Som kompensation för vår frånvaro så får damerna gå på stan utan barn på lördagen, och sedan så får våra små barn det (av mödrarna) efterlängtade födelsedagsfirandet.

17 juni, söndag
Vi åker till Seebodenalp (där Bodil testade isen på vägen i November). Vi gör en ordentlig vandring och går till en stuga där vi grillar korv och käkar till lunch. Sedan vandrar vi tillbaka och åker till Lucern där vi tittar på träbroarna och tar oss en fika.

juni, dag